Min morfar

Gunnar Nilsson, född 1920 i Lund av Pär & Hilda Nilsson. Uppväxt i Bonnarp, Ljungbyhed, som en bland 6 syskon. Militär till yrket, stationerad på bland annat Flygflotilj 10 i Ängelholm. Gifte sig 1954 med Gerd Söderberg och fick tre barn, Bodil, Karin (Kajsa) och Mats (Olli).

Gunnar Nilsson må vara hans namn, men för oss har han alltid varit morfar Nicke. Den enda jag känner med två födelsedagar. Tre barn, tio barnbarn och än så länge två barnbarns-barn. En frimärkssamlande pigg pensionär som alltid har och fortfarande lever livet.

Det finns hur mycket som helst att berätta om vår morfar men jag har valt ut några bitar som alltid kommer definiera Morfar för mig.

  • Bonnarp, morfars lantställe och barndomshem, där vi firat midsommrar med släkten, fått se en och annan yxhuggsskada, och dit jag och min kusin själva cyklade från Ängelholm när vi var 14 år. Bonnarp kommer för alltid vara förknippat med Morfar. Granhuggning inför julen, åka på traktorns släp (helst längst bak så man kunde dingla med benen), brännesågen som gick varm så man fick hålla för öronen, de gamla bilarna i logen, ugglorna i kakelugnen, stenen som vänder sig, tröskakillan, marjelgravarna och inte minst Bonnanrpssjön. Senare när man var lite äldre fick man följa med till “Pär vid sågen” och dricka jög med kaffe (ja, jag körde bilen och slapp så klart).
  • Lill-jularna – På Centralvägen i Skälderviken. Köttbullar och prinskorv, läsk från källaren, man fick själv gå och välja. Vi barn härjade nere i källaren och lekte olika lekar.
  • Åldern – 90 år (och still going strong) men för oss lika pigg och opåverkad av åldern. En otrolig förebild och man kan bara hoppas på att nå upp till samma ålder i samma skick,
  • Generositeten – Oavsett om vi kom dragandes med bingolotter, jultidningar eller bara kom och hälsade på så fick man alltid något tillbaka, en godisbit, en peng eller en bunke frimärkshäften.
  • Mormor – Tyvärr fick vi aldrig träffa vår mormor, hon dog alldeles för ung 1970, och jag kan bara föreställa mig hur tufft det måste varit att på så kort tid ställas inför det faktum att bli både ensamstående tonårs- och småbarnsförälder, med tre barn att ta hand om. En situation som ingen avundas och alla hoppas man slippa uppleva.
  • Ella, morfars ”vän” – Så nära en Mormor vi har kunnat komma. En fantastisk människa, alltid glad generös och varm. Ella har för oss varit lika självklar som vår morfar varit.

Som jag sa, det finns mycket mer man skulle kunna berätta och ta upp, men detta är på något vis de saker som först kommer upp när jag tänker på min morfar.

För någon vecka sedan fyllde han 90 år och jag hoppas att det finns många år kvar. Ett stort grattis från mig och hela min familj.

  • Malin

    Hej Andreas. Jag satt och googlade på Bonnarp och hamna här när jag såg bilden på Gunnar.
    Vi har bott i BONNARP sen 2009 och snabbt blev Gunnar en Stor förebild både för mej och min man. Jag älskar historierna han berättar. Sättet han pratar, rör och för sej på, bevarandet av gårdarna m.m. Han är en riktig Cool gubbe. En riktig gentleman och åter igen en väldigt stor förebild för oss som man alltid blir glad av att möta:)

    Malin Wood